Category: Uncategorized

With the sale of indulgences, the Catholic Church became the world’s first SaaS (Salvation as a Service) provider.

Det fanns en tid, någon gång under min uppväxt fram till det att jag var färdigformad som person, när internet var större än det var idag. Inte större som i att det nådde fler personer, för jag tror inte det går att bestrida att internet idag har många fler användare än internet för, säg, tjugo år sedan. Utan större som i att det fanns fler hemsidor. Folk hade sina egna, hemsnickrade hemsidor, och ja, de var ofta fula, med vad jag generöst kallar för spännande färgkombinationer, gjorda utan hänsyn till några centrala designdokument och med en förkärlek till gif:ar som avbildade explosioner. Belamrade med texten “under construction”, som om projektet någonsin skulle bli färdigt, ungefär som om din lokala matvaruhandel skulle sätta upp en “ursäkta röran, vi bygger om”-skylt som ursäkt för att de slutat städa.

Nu finns det knappt längre, eller i mycket mindre utsträckning. Internet har blivit synonymt med — mer eller mindre — fyra-fem sidor (eller ännu hellre appar!) som levererar en strid ström av Kontent. Tänk de stora sociala medierna: Twitter, numera befolkat av skallmätarnazister; Facebook, numera befolkat av förvirrade gubbor och gummor samt AI-gyttja; Tiktok, så vitt jag förstått det befolkat av mansrättsaktivister (nedlåtande); YouTube, befolkat av barn och de som vill ha det senaste från Tiktok en vecka senare; och så vidare. Gemensamt är att alla i grund och botten bygger på ett ändlöst algoritmbaserat flöde av nya grejer att titta på, varav ungefär hälften är någorlunda dold produktplacering och den andra hälften är öppen reklam.

Men jag tror det är där som något, förhoppningsvis, håller på att brista. Instagram är numera helt obrukbart om du vill ha reda på vad dina vänner håller på med. Du får ett inlägg från någon bekant följt av tre reklaminlägg, två bilder från främlingar och en lista på kortformsvideor du kanske vill titta på när du ändå är här? (Som man är det också svårt att inte känna sig lite förolämpad av vad algoritmen tror att jag vill se). Facebook likaså, grupper och sidor jag följde från början har tagits över av AI-genererad sörja och framför allt levererar Strömmen på samma vis som Instagram en salig blandning av saker jag inte nödvändigtvis vill se, men algoritmen bestämt sig för att jag vill se. Twitter-Strömmen kräver att du visar en bild på ditt skallmätarskjutmått innan du får se något — och det du får se är egentligen bara Elon Musks kurerade lista med nazister. Jag känner förresten ett inlägg om Domedagsskrollande växa fram. Mer om det senare, för hur som helst är det vanliga internet mer eller mindre oanvändbart vid det här laget. Och det är en inte allt för ovanlig kommentar i Strömmen: Cory Doctorow har skrivit en hel del om fenomenet enshittification, på svenska kanske skitifiering eller bättre förskitning, fenomenet att tjänster och hemsidor med tiden blir mer och mer oanvändbara allt eftersom företagen som ligger bakom dem börjar söka med ljus och lykta efter sätt att extrahera någon form av vinst ur projektet (tanken på att göra något till, säg, självkostnadspris skulle aldrig slå dem.) Och så börjar, kanske, ett långsamt exodus från de Stora Sajterna.

I bakgrunden ljuder också en refräng om ett mer ansträngt säkerhetsläge. Det var på tapeten att USA skulle förbjuda Tiktok, eftersom det ansågs vara en säkerhetsrisk, eller för att inhemska bolag kände sig utkonkurrerade, eller… ja, många skäl. Dessvärre är Trump full av festliga nycker och verkar ha ångrat sig. Eller så gör han det ändå. Det vore för övrigt inte helt orimligt att, vid det här laget, förklara Twitter oförenligt med lagar om hets mot folkgrupp. Annars tycker jag gott att man kan kräva att sociala medier ska ha någon form av ansvarig utgivare som får stå till svars för allt som skrivs. Liknande saker har — vagt minne här, så rätta mig om jag har fel — varit uppe och diskuterats på EU-nivå. Mindre demokratiska stater, dvs i princip Ryssland och Kina har haft färre skrupler och förbjudit eller begränsat tillgången till mindre censurerade sociala medier. USA räknas kanske också här på senare tid, men just denna pucken vill de inte röra av skäl som jag kanske får tillfälle att gå in på någon gång i framtiden.

Och med en del tur och/eller otur kan vi därför vara på väg tillbaka till någon variant på ett internet som en gång var. Givetvis inte samma internet, även om jag hyser en viss nostalgi för dassiga Geocities-hemsidor med besöksräknare och märkliga designval, men ett liknande, splittrat internet där Strömmen kanske existerar i bakgrunden istället för tvärtom. Framför allt: ett internet som kan ta slut.